SAMANTHA JONES

2015-08-30 - 21:31:06

Sex And The City är en av mina all time favoritserier och som alla andra SATC-älskare har jag personliga favoriter i den. Samantha är en av dem och nedan kan ni se några lines som bidrog till det!
 

Film / TV / Böcker / 1 kommentarer - direktlänk


Gotta live a balanced life, right?

2015-08-20 - 10:12:00

Balans i livet är viktigt därför valde jag att se Magic Mike XXL förra veckan och balansera ut det med teaterbesök någon dag senare. Perfect Wedding (så hette pjäset) var i och för sig en komedi det med. Om en man som hamnar i sängen med en okänd kvinna natten innan hans bröllop. Djupt, I know. MEN teater är teater, alltid classy! ;)

Magic Mike XXL är en typisk uppföljare. Den är klumpigare (bitviss töntig och pinsam) och flyter inte på som ettan men det finns fortfarande mycket ögongodis. MYCKET ögongodis. Let's be honest, den typen av filmer skapas väldigt sällan och det är inte den djupa handlingen som lockar oss mest. Men visst finns det mycket charm i filmen och både ettan och tvåan bjuder på skratt. Båda ser även till att man ibland glömmer att andas när killarna slänger av sig kläderna och ålar sig mot kvinnorna. Jag rekommenderar den om ni inte letar efter en djup film utan något som får en att le!
 

Film / TV / Böcker / 1 kommentarer - direktlänk


THE HATEFUL EIGHT

2015-08-13 - 16:59:00

Quentin Tarantino är igång igen och jag är redan super hyped inför hans nya film! Det är inte extremt mycket man får se i trailern men han har aldrig gjort en dålig film förut så jag är inte orolig!
Check it out:
  

Film / TV / Böcker / 0 kommentarer - direktlänk


Cleveland Abduction

2015-08-12 - 16:44:00

Ensamstående mamman Michelle Knight var 21 år gammal när Ariel Castro erbjöd henne skjuts. Hon var på väg för att kämpa om rättigheter till sin son, men Castro hade andra planer. Han tog med henne hem till sig, knöt ihop och hängde upp i taket. Där fick hon hänga i tre dagar innan han tog ner henne och släpade ner i källaren. I ungefär ett år fick hon ensam stå ut med fysisk och psykisk misshandel och våldtäkter. Senare kidnappade Castro två kvinnor till, Amanda och Gina.
 
Ariel Castro höll fången och våldtog  de tre unga kvinnor i 11 år. Han behandlade dem med exceptionell grymhet, torterade mentalt, testade deras psykiska styrka och försökte förstöra den. I hans hem skapande han ett fängelse vilket var till synes omöjligt att lämna levande. Michelle blev gravid fem gånger i fångeskapet och varje gång blev hon slagen och fick svälta tills hon fick missfall. Amanda verkade vara Castrors favorit (han såg henne som sin fru) och fick därför behålla barnet när hon blev gravid. Flickan bodde med alla fyra i huset.
 
Det är en hemsk och gripande film baserad på sanna händelser som omskakade hela världen. Man blir rent av förbannad och fylld av sorg och frustration. Att sådant kan fortfarande hända, att polisen aldrig tog seriöst inringda klagomål, att sådant monster kunde komma undan med något så fruktansvärt så länge. Taryn Manning (som de flesta kanske känner igen från Orange Is The New Blackär helt suverän i rollen som Michelle Knight och träffar en rakt in i hjärtat med hennes skådepeleri. Det här är en riktigt tung film, men jag vill ändå rekommendera er att se den om ni känner att ni orkar med det rent psykiskt.
 

Film / TV / Böcker / 0 kommentarer - direktlänk


SELMA

2015-08-04 - 21:24:19

Många känner till Martin Luther King. Gör man inte det så borde man faktiskt skämmas. Med det sagt så är det få som vet mer om King än hans berömda tal och att han stod bakom medborgarrättrörelsen i USA och kämpade för den under 13 år. 

Filmen Selma skildrar Martin Luther Kings kamp efter att rösträtten blev lagstadgad, men i amerikanska södern nekades fortfarande många svarta medborgare rätten till registrering för röstning. Filmen börjar ganska lugnt för att sedan visa en skildring av ett blodigt hatbrott där fyra svarta flickor sprängdes i luften i en baptistkyrka. Dramatiskt och tugnt, så som resten av filmen. Om man inte berörs av "Selma" är man gjord av sten.

Talet med de kända orden "I've a dream" som alla känner igen saknas, men det är ingenting negativt. Istället får vi se en sida av historian som historieböckerna ofta snabbspolar och vi får möta en mänskligare King och andra som har kämpat vid hans sida. Oprah Winfrey är en av några välutvalda skådespelare som gör filmen ännu mer gripande.

Om ni, som jag, greps av filmer som "12 years slave" och "The Butler" och vill se fortsättningen av jämställdhetskapen i USA så är de här en film för er!
 

Film / TV / Böcker / 1 kommentarer - direktlänk


STRAWBERRIES, NAILS & ORGANGE IS THE NEW BLACK

2015-06-22 - 21:36:09

Idag hade jag äntligen tid att börja kolla på Orange Is The New Black nya säsong. So far so good! Dock börjar jag bli lite trött på huvudkaraktärernas turbulenta kärleksrelation... Men vem vet, det är kanske så det ser ut i ett fängelse? Jag har fortfarande inte kommit till avsnittet då den nya bruden dyker upp. Ja, ni vet, den som ALLA pratar om? Den snygga lesbiska kvinnan som vänder heterosexuella brudar? Haha, ja... vi får väl se vad jag tycker om henne!

Samtidigt som jag kollade på serien filade jag mina naglar. Med en glasfil. Det tog mig mellan 2 till 3 timmar.... seriöst ska det vara så här? Går det ALLTID så segt med glasfil!? Jag kan ju inte kolla på en serie/film varje gång jag ska fixa till naglarna. Samtidigt vill jag inte använda mig av vanliga filar för att de förstör alltid mina naglar. Hjälp? Tips? Please!

Oh well, jag är i alla fall supernöjd med jordgubbarna. Stora och söta jordgubbar är en av de småsaker som jag uppskattar mest med sommaren! Och nej, jag förstör de aldrig med grädde eller socker. De är perfekta så som de är!  

Still waiting for you to show up!
 

Film / TV / Böcker / 3 kommentarer - direktlänk


Tre kassiska kärlekshistorier som jag kan uppleva om och om igen

2015-05-31 - 17:41:35

 

Som fantastisk kontrast till mitt förra inlägg tänkte jag ta upp filmer som är baserade på klassiska kärlekshistorier. Det här är alltså tre filmer som jag har sett flera gånger och kan tänka mig att se lika många gånger igen.

Förnuft och känsla (Sense and Sensibility) är en klassisk Jane Austen story.  Den gick på tv senast idag och jag tänkte ”Jag ska bara kolla en stund, har ju sett filmen många gånger förut.”. Yeah, right. Det slutade med att jag kollade på hela. Igen.
Man kan tro att det borde vara svårt att kunna relatera till omgivningen, hur pengar styrde äktenskap och inte kärleken, hur mycket drama och skandaler var en drivande kraft vid olika sociala sammanhang, hur ivrigt man väntade på svar på brev från den man var intresserad av… Eller? Har det verkligen ändrats så mycket? Det händer fortfarande sällan att människor från olika sociala bakgrunder dejtar, alla måste fortfarande veta allt om andras relationer och skickar man ett sms till någon man gillar så sitter man och väntar med spänning tills personen svarar. Själva samhället har kanske ändrats mycket och mer är accepterat, men de små detaljer som gör kärleksdramat till just drama är kvar, bara i andra skepnader. Det är det som gör Jane Austens verk tidlösa!
Själv känner jag igen mig mer i Elinor Dashwood än hennes yngre syster Marianne Dashwood. På gott och ont, må jag tillägga. Det är inte alltid lätt att vara den kalla och samlade bruden utåt, för att innerstinne kan man fortfarande vara extremt känslosam. Samtidigt är det inte svårt att känna igen sig i Marianne som snabbt föll för en energisk man hon visste ingenting om, istället för att falla för den tillsynes tråkiga men lojala och stabila mannen som inte ansåg sig värdig henne.

 

Stolthet och fördom (Pride & Prejudice) är en annan klassiker skriven av Jane Austen som blev även en filmklassiker.  Åh, Jane, du var definitivt duktig på kärleksdrama med svåra (läs: jobbiga) karaktärer. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt ”MEN GE HONOM EN CHANS DÅ!”, ”SÄG VAD DU KÄNNER!!” under båda filmer. Frustration över allting som utspelas är just det som håller en fast vid filmerna. Lösningarna är uppenbara, men inte alltid så lätta att utföra. Det är alltid någonting som står i vägen och eftersom det är opassande att vara rättfram blir det många missförstånd.
Visst är båda berättelser mycket romantiserade, men de känns ändå äkta. Att få den man älskar är inte så lätt och någon måste ofta uppoffra något för kärleken, eller uppoffra kärleken för att uppnå något man strävar efter.

Ingen är väl förvånad att jag tänker även nämna Romeo & Julia, right? Alla vet att det slutar tragiskt, men ack så romantiskt. Inte för att jag skulle ta mitt liv för någon jag älskar (I think?), men jag kan ändå uppskatta the grand gesture.
Unga och galna älskare som faller så fort och spontant för varandra… Ja, vad finns det inte att älska här? Inte konstigt att historian har återberättats flera gånger som film, opera och teater!  De mest kända tolkningarna är väl West Side Story och Romeo & Juliet med Leonardo DiCaprio, båda är nytolkningar av pjäsen och utspelas i ”nutiden” (dåvarande nutid, då båda tolkningar är rätt så gamla nu).


Det finns andra intressanta klassiska kärleksdramer där ute baserade både på riktiga och fiktiva karaktärer, men de är jag kanske inte beredd att se lika många gånger. Däremot är filmerna definitivt sevärda! Jag pratar om filmer som Anna Karenina, The Dutchess, Borta med vinden, Elizabeth och även de mer lösa och komiska tolkningar av klassiska karaktärer som Casanova och Don Juan. Även fast de sistnämnda är nog mer baserade på lust än kärlek, typisk återspegling av karlar i "kärleksfilmer" right...?

Film / TV / Böcker / 4 kommentarer - direktlänk


MAD MAX: FURY ROAD // POLTERGEIST

2015-05-26 - 00:22:00

Igår hade jag och min trogna bio/film-vän Tobbe en välförtjänad biosöndag! Det blev två filmer för oss den här gången; actionrullen Max Mad: Fury Road och mysrysaren Poltergeist.
 
Mad Max: Fury Road är i princip en lång biljakt. Jag har aldrig i mitt liv sett en film med så högt tempo, fylld med actionscener från början till slut. Men även fast filmen är extremt intensiv och det går knappt en minut utan att någon dödar, hoppar mellan olika fordon eller att en bil exploderar så lyckas faktiskt regissören George Miller bygga en story. I den postapokalyptiska världen blir ex-polisen Max fångad och används som blodpåse av en kamikaze krigare som jagar befälhavaren Furiosa. Hon är på rym från despoten Immortal Joe och med sig har hon Joes viktigaste ägodel; hans harem. Jakten i den oändliga öknen urartar snabbt när flera ansluter sig till den under filmens gång. Rullen är brutal, bisarr och extremt estetiskt tilltalande. Den är även fyllt med roliga detaljer, mina favoriter är smygreklamen för McDonalds när krigarna sägs "MacFeasta i Valhall" efter sin död och en bil med gigantisk PA-anläggning och en gitarrist som hänger i luften och spelar metallriff till blodbadet.
 
 
Poltergeist är en nyversion av Steven Spielbergs klassiker. Kollar man på orginalet nu så är den knappast läskig, det är tyvärr likadant med den nya versionen. Man har gjort det extremt enkelt för sig själv. Storyn är nästan exakt likadan och scenerna som fick mig att hoppa till var få, samtidigt som den psykologiska aspekten i filmen är nästan helt borta. Kvar har vi ruttnade lik, skrattade clowner och teknik som inte fungerar som den ska. Det här är en mysrysare för dem som inte vågar kolla på riktigt läskiga skräckfilmer. 

Film / TV / Böcker / 2 kommentarer - direktlänk


Kurt Cobain: Montage of Heck

2015-05-10 - 13:36:16

Ni vet den överväldigande tomma känslan man kan få när man ser, läser eller hör något? När man känner alla möjliga känslor på en och samma gång, så starkt att till slut känner man ingenting. Och när den känslan lägger sig och man känner hur känslomässigt utmattad man har blivit av det man precis upplevt så börjar man gråta. Och det känns både tungt och befriande. Så kände jag igår efter jag hade sett dokumentären Kurt Cobain: Montage of Heck. Så otroligt stark och estetiskt tilltalande dokumentärfilm! 
 
Jag kan vara väldigt mottaglig och påverkas lätt av musik, film, bilder och biografier. Den här dokumentären hade allt det och lite till. Hans anteckningar, teckningar, inspelningar av hans tankar, samtal och filmer av hans liv som barn, ungdom och vuxen. Allt det tillsammans ledde oss genom hans jobbiga ungdom till hans oväntade kändisskap, heroinmissbruket och döden. De tre sistnämnda känner de flesta till, men här kunde man verkligen se hur han tynade bort, hur känslig för svek han var och hur han sökte efter någon slags bekräftelse och stabilitet.
 
Det var länge sedan jag blev så starkt påverkad av en dokumentär. Det är allmänt länge sedan jag blev så starkt påverkad överhuvudtaget. Cobain och Nirvana har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, främst för den råa ärligheten. Även fast han skrev om sin verklighet var hans verklighet lätt att applicera på ens egna. Jag kan känna igen mig i hans anteckningar och låttexter mer än jag kanske skulle vilja. Tanken på hans liv och död har alltid fyllt mig med oförklarad sorg. Den här dokumentären gjorde sorgen ännu mer påtaglig. 
 

Film / TV / Böcker / 3 kommentarer - direktlänk


THE NERD IN ME

2015-05-06 - 13:27:27

Det är ingen hemlighet att jag älskar serier och filmer. Ett serieavsnitt är perfekt att kolla på precis innan man ska lägga sig, speciellt nu när filmer är mellan två till tre timmar långa (när ska man ha tid att se sådant?!). Jag har skrivit om några serier jag följer (och följde) som Game Of Thrones, Sons Of Anarchy, American Horror Story, GIRLS, Orange is the New Black, The Walking Dead, Sherlock och serien som jag alltid kan relatera till på något sätt… Sex and The City! Det här är ändå serier som de flesta känner till och som är allmänt populära, så det är ingen big deal. 


Det finns dock serier som jag ofta undviker att nämna.
Löjligt, jag vet. Men jag känner att det är guilty pleasure serier. Som t.ex. GothmanFlash och iZombie. Nu förväntar jag mig inte ens att ni ska veta vad det är för serier ärligt talat, haha. Flash är kanske något mer känt då den är baserad på den kända seriefiguren skapad av DC Comics (som står även bakom superhjältar som Batman, Superman, Wonderwoman), medan iZombie är baserad på en serietidning som jag aldrig hade hört om innan. Snart är det också dags för mig att ge Daredevil en chans.

Jag har alltid älskat hela konceptet runt X-men och Spider-man när jag var liten.  Rogue och Wolverinevar mina favoriter och jag är fortfarande lite ledsen över hur de förstörde Rouge i filmerna. De två serier (och Sailormoon) var mina favoriter att kolla på efter skolan. När jag blev lite äldre började jag även följa Batman och den gamla tv-serien om Superman. Fast ärligt talat så fastnade jag aldrig för den sistnämnda karaktären. Superman har alltid känts så avlägsen, omänsklig, stel och kall.


På senaste tiden blir vi dränka av olika superhjältefilmer
… And I love it! Även Iron Man var en serie jag följde när jag var liten, men det är den senaste versionen med Robert Downey Jr. som fick mig att falla för karaktären.  Thor har också blivit mycket mer intressant tack vore filmerna. Och karaktärer som Hulken, Captain America och de andra är kanske inte lika intressanta i sig, men jag gillar var de tillför i filmerna.

Är det en verklighetsflykt? Hell yeah! Vissa flyr till romantisk drama där de får uppleva ytters romantiserade och overkliga förhållanden medan andra, som jag, väljer hellre att fly till en parallellvärld där nästan ingenting är omöjligt.
Who are we to judge each other? ;)

 

About me / 1 kommentarer - direktlänk


Tidigare inlägg