Life is swell / Let's go see Annabelle

2014-10-22 - 16:38:01

Senaste dagarna var fint balanserade med nöje och arbete/plugg. I lördags jobbade jag och Sanna med ett event som var kanske mindre roligt än vad vi trodde att det skulle bli, men efteråt belönade vi oss med sen lunch på Flippin' Burgers. Fy va gott det var! Efter vi var klara med de fantastiskt goda hamburgarna delade vi på en Cherry Milkshake och jag överdriver inte när jag säger att det var den godaste milkshaken jag någonsin druckit! Mätta och belåtna tittade vi förbi en hemmafest som vår gemensamma kompis hade innan vi åkte hem. 
Söndag och måndag var både plugg- och familjedagar. Pappa kom tillbaka så Zhanna och jag hjälpte honom packa ut och det blev någon slags mat-fest, som det alltid blir när han kommer hem från Polen. 
Igår träffade jag Tobbe och vi gjorde avgjutningar av våra tänder för våra Halloween-utstyrslar. Efteråt mötte vi upp Seike och Bea vid Sergel för att se skräckisen Annabelle. En film som vi alla såg fram mot. Jag tror dock att vi alla blev besvikna, filmen var inte dåligt gjord men jag kände att den var lite väl rörig och det känns som att se kunde ha gjort mycket mer med idéen! 

Vi passade på att rymma iväg med killarna från Dum & Dummare. Jag tycker att vi passar in fint i hundbilen! ;)

Min vardag / 3 kommentarer - direktlänk


Livet som hypokondriker

2014-10-20 - 16:51:15

Jag har aldrig fått diagnosen "hypokondri", men det behöver jag ju inte. Det är väl allmänt känt att vi hypokondriker är fantastiskt duktiga på att sätta självdiagnoser, right? Skämt åsido så har jag sedan länge vetat att jag reagerar annorlunda på saker relaterade till sjukdomar. Jag har en så kallad hälsoångest. Det gäller inte alla sjukdomar och jag överanalyserar inte allt, men det finns områden som ångesten är större över än andra; hudsjukdomar, sexuellt överförbara sjukdomar, blodsjukdomar och epidemier (som Ebola nu eller fågelinfluensan förr). Eftersom det är "bara" de områden (konstigt nog har jag ingen stor ångest över cancer t.ex., det är ändå rätt vanligt område för hypokondriker!) och inte alla sjukdomar så brukar jag säga att jag har "lätt hypokondri", en term som jag egentligen hittat på själv. Men på något sätt känns det bättre att säga så.

Hur ser min hypokondri ut i praktiken då? Jag reagerar väldigt ofta med ångest när det sker några förändringar på min kropp (utslag t.ex.). Jag är dessutom överkänslig vad gäller torra/flagnande fötter. Jag tror ofta att allt sådant är svamp. Jag är dock inte rädd för det för att jag tror att det är farligt, det handlar mest om den estetiskafrågan. Det är helt enkelt ofräscht att gå runt med sådant utan att ta hand om problemet. Vad gäller blodsjukdomar och könssjukdomar så är förmodligen den delen värst för mig. Det ligger främst bakom insikten att många människor inte vet att de har dessa sjukdomar förrän det har totalt urartat. Många av sjukdomarna är dessutom obotliga och en obotlig sjukdom är ju det värsta som finns!
 
Det finns två viktiga saker man INTE ska göra när en hypokondriker har ångestattack över någon sjukdom, riktig eller påhittad.
1. Om hypokondrikern säger att hen tror att hen är sjuk, svara inte direkt att hen ser frisk ut. Vi blir bara irriterade för att du har inte ens lyssnat klart på vår förklaring. Man tänker bara "vad vet du vad jag känner/vet/upplever?".
2. Säg inte att hypokondrikern är larvig. Vi tror redan att ingen tar sjukdomarna på tillräckligt allvar, det gör saker bara ännu värre.
Hypokondriker är oftast väl pålästa om alla sjukdomar och "vet vad de pratar om", tro mig!
Dessutom är det bra att inte använda "du"-formen när man berättar om någon sjukdom. Ingen hypokondriker vill vara inblandat i påhittade scenarion med sjukdomar (jinxa inte!). 

Ja, det är väl så det ser ut. Jag kan kanske tillägga att ångesten blir sällan riktigt illa för mig, kanske tre gånger om året. Det går att leva med det. Jag vet att man kan få hjälp för att bli av med hypokondri men där spökar den igen... Jag är nämligen rädd att om den skulle försvinna så skulle jag bli lika vårdslös som andra. Ond cirkel? Ja, något sådant!

About me / 3 kommentarer - direktlänk


Autumn Feelings

2014-10-17 - 17:36:27

Hösten är en fin årstid. Jag älskar de vackra nyanser av gult, rött och grönt som är så typiska så här års, både på marken men även ovanför huvudet. Det är något mysigt med att släpa fötterna mellan torra löv och att få sitta inne när regndropparna dansar på fönsterrutan. Det är så skönt att få andas den friska luften samtidigt som man värmer ansiktet i de fortfarande varma solstrålarna. Och hur kan jag tacka nej till en god kopp te och mysiga koftor? 
Även fast jag blir betydlig tröttare och har sömnsvårigheter på grund av de alltför kortare dagar så måste jag ändå älska hösten! Och bara för att fira det så har jag köpt den här fina svart-vita fluffiga koftan. Det är jag värd! ;)
Typisk höst make-up för mig är eyeliner och röda läppar!

Min vardag / 3 kommentarer - direktlänk


STANLEY KUBRICK

2014-10-13 - 12:13:00

Om ni inte vet vem Stanley Kubrick är så borde ni skämmas. Japp, så är det! Stanley står nämligen bakom flera legendariska filmer. Han var en filmregissör, manusförfattare och filmproducent, men han började sin karriär som fotograf. Han gjorde bara en "typisk" Hollywood-film, Spartacus, och sedan tog avstånd från liknande projekt. 
Flera av hans filmer var ofta missförstådda, då de ofta var samhällskritiska men uppfattades som obscena och aggressiva. Ett typiskt exempel på det är den fantastiska filmen A Clockwork Orange.
Andra kända verk av honom är 2001: A Space Odyssey, Barry Lyndon, The Shining, Full Metal Jacket och Eyes Wide Shut.
 
 

Film / TV / Böcker / 1 kommentarer - direktlänk


KRETA

2014-10-12 - 16:03:28

Det var verkligen vackert på Kreta! Vi besökte Knossos, Heraklion, Balos Lagoon och hängde rätt mycket på hotellets strand. Om ni funderar på att åka dit någon gång så kan jag definitivt rekommendera det! 

Titanic?
 
 

Resor / 3 kommentarer - direktlänk


I've been feeling down, but now I'm fine

2014-10-11 - 17:49:06

Folk har hört av sig och frågat varför jag inte uppdaterar bloggen. Vissa undrar om det är på grund av blandningen jobb+plugg, andra om jag är deprimerad... och så finns det Heidi som vill vara underhållen, haha.

Jag ser mig själv som en ärlig människa. Visst tar jag till vita lögner för att göra andras (och min egen) vardag bättre, men vem gör inte det? Vad det gäller andra lögner så är jag ganska strikt där, jag hatar lögnare och jag själv hatar att ljuga. Jag är inte bra på det och jag vill inte vara det heller. Ärlighet verkar vara en bristande vara hos människor nuförtiden, speciellt på internet. Så när jag känner att jag inte kan vara ärlig så skriver jag ingenting alls.

Efter jag hade kommit hem efter nästan tre månader av äventyr (först en månad med festivaler och senare två månader utomlands) kände jag mig riktigt nere. Så vad skulle jag göra? Skriva att allt är fint trots allt? Försöka få ord på mina känslor även fast jag visste att det skulle läsas av människor som jag inte känner? Eller ännu värre; människor som inte förstår. Varken det ena eller det andra kändes särskilt lockande. Så jag skrev ingenting alls och försökte koncentrera mig på mig själv och mitt mående. Senare började plugget och jag behövde även lägga ner tid på det.

Det är inte alltid lätt att "studsa tillbaka" när man mår dåligt. Ofta krävs det en hel del tid och förändringar. Man måste se över saker som får en att må dåligt, försöka ändra dem men även våga dela det med andra. Ett stort misstag man kan göra när man mår dåligt är att stänga sig in i sin lägenhet och bara vara ensam. För det är egentligen det man vill. Man orkar inte fixa sig, man orkar inte prata med människor, man orkar inte svara på rutinfrågan "hur mår du". Man hör sig själv ljuga "jag mår bra" och mår illa. Eller, jag gör det i alla fall. För att jag hatar ju lögner. Så istället stänger man sig in och ruttnar på soffan. Man hittar på dåliga ursäkter till varför man inte kan hitta på saker och om man blir tvingad till att göra något så ställer man oftast in i sista sekunden.

Jag har (den tvivelaktiga) fördelen med att jag har känt så förr. Lite av ett tragiskt "been there, done that". Jag har mått dåligt förr, jag har ruttnat på soffan och ställt in möten. Vad är fördelen då? - kanske ni undrar. Jo, jag vet hur jag kan ta mig därifrån. Och jag märker att situationen inte är hållbar mycket snabbbare än förut. Det tar kanske en vecka eller två då jag sitter ensam instängd med mina tankar, sedan tar jag tag i mig själv. Jag tvingar mig själv att höra av mig till alla, att träffa människor jag mår bra av. När jag väl träffar dem erkänner ja att jag har haft det tufft och att jag försöker lämna det bakom mig. Jag organiserar om hemma, ibland ber jag om  hjälp (det är faktiskt inte alltid man orkar ensam) och jag sätter mig och försöker hitta nya saker som hjälper mig att få tillbaka livsglädjen i vardagen. 

Jag vet att det förmodligen inte är sista gången då jag hamnar i en "nere"-period, men jag vet även hur jag ska komma ut från den. Den här gången har jag anmält mig till en film-grupp, vi träffas varje onsdag och ska spela in en amatör-film (i onsdags hade vi ljus-kurs, mycket intressant!), jag har hängt extremt mycket med vänner som får mig att må bra (vissa av de är lika galna som mig, haha) och jag har börjat fixa hemma (med hjälp av min mamma som inte dömer mig, tack för det!).
Nu har det gått två månader och jag känner att jag är tillbaka. Jag mår bra igen. Äntligen. 

About me / 3 kommentarer - direktlänk